Palazzo della Rovere

Palazzo della Rovere

Via Pia 23-27. (Öppna karta)

Beskrivning

Palazzo della Rovere, även kallat Palazzo Santa Chiara, är det palats som en kardinal i exil drömde om att bygga i Savonas medeltida hjärta, mellan domkyrkan och Via Pia, och som aldrig blev färdigt: i dag är det en berättelse i sten om en renässans som stannade halvvägs.

Kardinalen var Giuliano della Rovere, som tvingades lämna Rom eftersom borgiapåven Alexander VI var hans fiende. Han tog sin tillflykt till sin födelsestad och trodde att han skulle bli kvar länge, kanske för alltid. Från 1494 köpte han ett gammalt medeltida palats och sedan, ett efter ett, hus och tomter runtomkring.

Savona bestod av trånga gränder, torn och höga hus, långt från den centralitalienska renässansens prakt. För att få plats för sitt hov måste Giuliano rensa bort den härvan. Palatset skulle svara mot det som hans kusin Raffaele Riario hade låtit bygga i Rom.

Från Florens hade han med sig arkitekten Giuliano da Sangallo, som stannade i Savona från 1495 till 1497. Den mest igenkännbara delen är fasaden mot Via Pia, den dåtida stadens huvudgata, där planen räknade med nio travéer.

Sangallo ritade ett spel i två färger: doriska pilastrar i vit marmor mot en slät bakgrund av svart sten i fält. Det var de genuesiska kyrkornas svartvita, med en hänvisning till Toscanas vitt och grönt.

I maj 1496 förde Matteo dei Gaggini från Bissone fasaden upp till första våningen, och där stannade den.

Inuti finns entrévestibulen kvar, med ett tunnvalv dekorerat med medaljonger «på antikt vis», samma som Sangallo hade prövat i sitt hus i Florens och sedan i Medicis villa i Poggio a Caiano. Ett liknande valv täcker ett mindre rum på motsatta sidan, kanske ett kapell.

I ett hörn av palatset syns vapnet i slutstenen, en portal och en spiraltrappa: de visar var Giuliano della Roveres privata våning skulle ha legat.

Sedan tog historien en annan riktning. Kardinalen återvände till Rom och valdes till påve under namnet Julius II, påven bakom Michelangelos tak i Sixtinska kapellet. Savona hamnade i skymundan: arbetena avbröts och den knappt påbörjade gårdsplanen sögs så småningom upp av den medeltida bebyggelsen.

Arvingarna lämnade staden 1527 och sålde 1532 det ännu ofullbordade palatset till Francesco Maria Spinola. År 1676 blev det säte för en klarissgemenskap, som av religiösa skäl putsade över dekorationerna inuti: därav namnet Palazzo Santa Chiara.

I början av 1800-talet var det napoleonsk prefektur, 1871 öppnades butiker i bottenvåningen, som senare togs bort vid restaureringar, och på 1900-talet höll polisen till här. Ett öde långt från det drömda palatset, men tillräckligt har bevarats för att man ska förstå hur ambitiöst projektet var.

Missa inte
• Fasaden mot Via Pia.
• Entrévestibulen.
• Spiraltrappan.

Visste du att…?
• Giulianos farbror, Sixtus IV, hade redan renoverat klostret San Francesco i Savona, där han hade vuxit upp.
• Palatset han började med, köpt 1494, var en medeltida byggnad som redan byggts om 1368.
Turer och biljetter från EUR 16 Visa turer