Beskrivning
Chiesa di San Pietro är de barfota karmeliternas barockkyrka på via Untoria, i den bevarade delen av Savonas medeltida stadskärna, nära den gamla Porta Bellaria: utanpå en svängd fasad med stuckatur, inuti ett skepp helt i fresker och förgyllning.
Interiören är ett enda skepp på 30 gånger 16 meter, med fyra sidoaltare och en korstol i trä i absiden. Valv och väggar är freskmålade och förgyllda av Paolo Gerolamo Brusco, Domenico Buscaglia och Pietro Delucchi.
Högst upp målade savonesaren Lazzaro De Maestri Petrus predikan i absidens halvkupol och Nyckelöverlämnandet ovanför koret. I absiden hänger Jungfrun av Karmel, målad av genuesaren Domenico Piola på 1600-talet.
I sidokapellen sticker Den heliga Teresa av Ávilas extas av genuesaren Domenico Parodi ut, liksom två dukar av savonesaren Agostino Ratti; skissen till Den heliga familjen i Sankt Annas kapell finns på Pinacoteca Civica. Orgeln av bröderna Agati, från 1857, spelas också på konserter.
Här saknas något som brukar finnas: kupolen över altaret. Det var inte arkitekternas val utan en order från de genuesiska militärerna, som ville se staden från den närliggande fästningen Priamar utan hinder.
Kyrkan helgades först åt Vår Fru av Karmel, intill karmeliternas kloster, och stod klar 1677 tack vare ett testamente på 15 000 romerska scudi från monsignore Francesco Raimondo.
Namnet San Pietro kom 1802, när den gamla församlingskyrkan med samma namn vid hamnen revs, den som 1543–1556 fungerat som katedral efter att katedralen på Priamar förstörts. Dess rester syns fortfarande i slutet av via Pia, i korsningen med via Sansoni.
I koret finns en oväntad detalj: marmoraltaret från 1989, ritat av den genuesiske arkitekten Giovanni Grossi-Bianchi, vilar på kolonner av plexiglas.
Interiören är ett enda skepp på 30 gånger 16 meter, med fyra sidoaltare och en korstol i trä i absiden. Valv och väggar är freskmålade och förgyllda av Paolo Gerolamo Brusco, Domenico Buscaglia och Pietro Delucchi.
Högst upp målade savonesaren Lazzaro De Maestri Petrus predikan i absidens halvkupol och Nyckelöverlämnandet ovanför koret. I absiden hänger Jungfrun av Karmel, målad av genuesaren Domenico Piola på 1600-talet.
I sidokapellen sticker Den heliga Teresa av Ávilas extas av genuesaren Domenico Parodi ut, liksom två dukar av savonesaren Agostino Ratti; skissen till Den heliga familjen i Sankt Annas kapell finns på Pinacoteca Civica. Orgeln av bröderna Agati, från 1857, spelas också på konserter.
Här saknas något som brukar finnas: kupolen över altaret. Det var inte arkitekternas val utan en order från de genuesiska militärerna, som ville se staden från den närliggande fästningen Priamar utan hinder.
Kyrkan helgades först åt Vår Fru av Karmel, intill karmeliternas kloster, och stod klar 1677 tack vare ett testamente på 15 000 romerska scudi från monsignore Francesco Raimondo.
Namnet San Pietro kom 1802, när den gamla församlingskyrkan med samma namn vid hamnen revs, den som 1543–1556 fungerat som katedral efter att katedralen på Priamar förstörts. Dess rester syns fortfarande i slutet av via Pia, i korsningen med via Sansoni.
I koret finns en oväntad detalj: marmoraltaret från 1989, ritat av den genuesiske arkitekten Giovanni Grossi-Bianchi, vilar på kolonner av plexiglas.